Delar av min älskade familj på besök

Det är en fantastisk känsla att ha haft familjen här i Senegal, där mitt andra hem ligger, ombord på Africa Mercy. Vi ligger i Dakars hamn, en stad som är ett mer mordernt land i västafrika och ytterligheten rik och fattig är mycket synlig. Ett land där faktiskt en stor del lever på mindre än två dollar /dag. 

Mina föräldrar, min syster Desire och hennes man Samuel kom hit i slutet på januari och vi möttes på flygplatsen. Jag och min vän Clementine hämtade dem, ca 1,5 timmar från skeppet.. med tre check points på vägen. Trafiken var intensiv ut ur stan, men rätt så bra när vi åkte tillbaka, vägar som är asfalterade av kineser, riktigt bra vägar nära Dakar, vägar med tre filar. De fick skjuts ända till hotellet där de skulle bo, alla gästrum på skeppet var upptagna. null

De stannade 10 dagar här och de har haft en fantastisk upplevelse som de sent ska glömma. Jag kommer inte heller att glömma detta, det kommer att leva kvar länge.. Jag såg till att de besökte skeppet Africa Mercy på sin första dag och det var en speciell känsla att se dem ombord och gå runt på skeppet som är mitt hem för olika tider.. Vi mötte många av min kära vänner ombord där vi gick fram och de visade storta leenden och välkomnade dem ombord. Vi fixade passerkort så de kunde scanna in på skeppet när som helst dessa dagar, nu var de inskrivna som mina gäster. 

Vi gick ner till sjukhuset första dagen och vi gick på en rundvandring på avdelningen och såg några patienter.. vi tittade in på skolan och pratade med en av föräldrarna där som bjöd in oss att se deras familjehytt. Det var en hytt med två sovrum för barnen och en vägghöngd säng som de vek ut varje kväll i vardagsrummet.null

Vi gick upp på deck 8 och tog lite kort vid skorstenen, gick runt på skeppet och stannade i cafeet för lite fika.

Första Lördagen reste vi till en by som inbjöd oss att ha barnmöte. Det var två familjer som engagerade sig i hemlösa och övergivna barn, de hade 17 barn som de uppfostrade som sina egna i sina hem. I slutet av barnmötet var det nog hundra barn som hade dykt upp. Hövdingen för byn ville först träffa oss och han kallade tillbaka jag och mamma för ett samtal med honom. Han ville att jag skulle bli vän med hans barn barn och hans fruar skulle bli vän med mamma. Hans yngsta fru var runt 30 och han hade 20 barn i olika åldrar. Han var själv runt 80 och var förlamad på höger sida med talsvårigheter. Vi samtalade en stund och han berättade för oss att han fått denna del av byn av hans chef som han jobbade för, land som han inte sålt utan haft kvar i alla år till byns innevånare. De delar på grödor och skörden och har lite djur och odling i öknen där byn var belägen. Jag såg att de vattnade jorden som såg ut att vara sand.. undrar hur mycket av vattnet stannade kar vid vattningen… null

Vi besökte gudstjänsten på vårdavdelningen på söndag förmiddag, en gudstjänst som hölls på en av salarnas med patienter.., mycket speciellt! Clementine ledde och det sjöngs mest på franska. Sjukhuspastor teamet delade en bibelhistoria som vi senare skulle återberätta för varandra. Sen berättade de historien igen och delade frågor vad vi lärt oss av historien.

På eftermiddagen åkte vi ut till en ö som kallas Goree island, en ö som har en tråkig historia av slavar från hela västafrika som förvarades och såldes här, de skulle väga mer än 60 kg för att kunna gå ut genom dörren ” no return” och lastas på skeppet. Vikten var viktig för att klara transporten. Ett av slavhusen är bevarat och det var mycket sorgset att se detta och förstå att det hänt på riktigt. Det var trånga celler där de skulle dels på små utrymmen.. man förstod inte att de överlevde.. 20-25 män på ca 8-10m2. De sprittrade män och kvinnor och barn och många fick inte återse sin familj. De fick ett nummer inristat på ryggen, tanken var att de skulle glömma deras namn, för att få ett nytt namn av din nya slavherre, en total splittring från familjen på många nivåer. 
Goree island är ett av de tolv värdsarven, värt ett besök.. en mycket vacker ö idag, men en förfärlig historia!! 

Måndag – Torsdag så jobbade jag, så vi träffades på skeppet och åt middag varje kväll. Jag antar att de hade en skön vilodag på stranden, med bad och bokläsning, jag var busy med våra ögonpatienter:-)

Vi hade en härlig tid tillsammans, ett besök som jag värdesätter otroligt högt, att ha de man älskar så nära och se att de uppskattar och förstår mer av det jag gör här var så speciellt, jag är så glad att de kom hit!!