Jag vill skriva några rader till er. Det har varit en lång väntan för oss alla och man trodde att epidemin var över, sen börjar den igen… Jag har längtat mycket efter att kunna åka ut till missionstjänst igen och har under hösten varit på två resor med Mercy Ships regi som har fyllt mitt hjärta med mycket glädje. Jag åkte till Senegal i oktober för att medverka i ett ögonprojekt. I november månad var jag ombord på det nya fartyget Global Mercy. Läs gärna vidare, jag berättar om mina resor nedan…
Min första resa var till Senegal i mitten av oktober, där jag hjälpte till med ett spännande ögonprojekt. Målet med detta projekt var att operera de patienter som fortfarande var kvar på vår väntelista när Fartyget Africa Mercy var tvunget att stänga ner mars 2020 pga Covid. Vi var ett team ifrån Mercy Ships som åkte ner till Dakar och vi hade lite olika ansvarsområden. Jag jobbade mest som operationssjuksköterska, men hade också ansvar utanför operationssalen och koordinerade sterilt material och patientjournaler.
Vi arbetade konstant under två veckors tid, från morgon till sen kväll. Vi hade tre lokala kirurger, Dr Badiane, Dr Marie och Dr Lena, kirurger som varit ombord under några veckor i ett träningsprogram som Dr Glenn höll, för att slipa deras operationsteknik. Det var ingen västerländsk kirurg som rörde dessa patienter, utan alla blev väl omhändertagna av den lokala sjukvårdspersonalen. det var dessa tre kirurger, som opererade alla dessa 111 patienterna ifrån sitt eget land.. Alla kirurgerna opererade samtidigt på samma sal och ibland hade vi även några patienter som satt på några stolar och väntade på sin tur. En av sjuksköterskorna på operation hette Hady, hon hade också varit på skeppet och jag hade varit hennes mentor några dagar. Det var hon som ledde patientflödet från operationssalen och hon gjorde ett mycket bra arbete. Vi hade en fullt team av lokala sjuksköterskor och vårdare som hade sin plats i kedjan och de tog hand om patienten från stunden när de registrerade sig, till de åkte hem. Prada gav alla bedövning och hon gjorde det kanonbra för jag tror ingen behövde extra bedövning under operationen.
Jag kände mig så stolt över teamet och att allt gick så bra, det var en fröjd att se de lokala kirurgerna och sjuksköterskorna arbeta tillsammans med oss som kollegor. Vi bildade ett mycket bra team och jag kände mig mycket glad och fylld av inspiration när jag åkte hem. Jag tänkte, detta vill jag göra fler gånger!
Jag kom hem en onsdag och vilade en dag, för att sedan tidigt nästa fredag morgon bege mig till Belgien och Antwerpen för att kliva ombord det nya fartyget Global Mercy. Jag stannade i Antwerpen i 4 veckor och jag kan intyga, tiden går mycket fort när man har roligt och nu är jag hemma igen efter 2 månaders arbete utomlands.
Mercy Ships grundare Don och Deyon Stephens kom ombord under tiden jag var där, paret som grundade Mercy Ships 1978… Jag har träffat Don och Deyon ett antal gånger så gick jag fram till dem och denna gång så tryckte Don min arm hårt och sa med mycket kärlek i ögonen, oh Anneli, ögonsjuksköterskan och den förra Sverigechefen… vi känner varandra och har träffats många gånger… Jag fick möjlighet att prata lite med dem, det var en kort men fin stund som jag lägger in i min minnesbank. Don hade senare ett samtal med sjukhuspersonalen, han är en fantastisk person med många drömmar och visioner. De höll båda ett mycket fint tal vid en morgonsamling och delade också lite av deras historia ifrån Mercy Ships födelse och när de gjorde i ordning det första skeppet Anastasis… Saker gick inte på räls då, men allt kom på plats mer och mer som det också blir för Global Mercy, Gud är god och Han är större än oss!
Global Mercy är inte så mycket längre än Africa Mercy, men är betydligt bättre och smartare byggd. Det är ett högt och mäktigt skepp med 11 våningar, ett helt fantastiskt skepp. Sjukhuset är otroligt stort och vi kommer att ha gott om plats. Det känns jätteroligt att vi snart få ta detta stora skepp till Afrika, men först så ska skeppet utrustas och det tar sin tid. Det är mycket kvar att göra och vi vet inte riktigt hur lång tid som behövs, men det kommer att bli en härlig syn att segla till Afrika och in i Senegal igen. Tyvärr kommer nog inte jag att kunna segla in men skeppet då, men jag gälds med dem som kommer att göra det. Det är ca 160 personer ombord just nu, med fokus att utrusta och installera allt som kommer in med olika containrar. Det finns ca 650 bäddar för besättningen och över 200 bäddar för patienter. Min hytt var mycket större än jag är van vi, rummet har två bäddar med gemensam toa, och jag hade också ett stort fönster, vilket gav rummet en helt annan rymd.
Det var en stor ära att komma ombord och samarbeta med operations teamet som jag känner sedan länge. Jag var ombord under 4 veckor, packat ögon instrument och gjort i ordning över 50 så kallade galler. Galler är större set med ca 15-20 instrument i varje operationsgaller, som behövs för en specifik operation. Jag vet att det kom över 10 000 olika instrument till olika specialiteter, och fler måste beställas för att vi ska kunna arbeta på sex salar samtidigt. Jag har också märkt upp olika skåp på operationssalen för att veta var de ska förvaras och vad vi behöver beställa när vi drar i gång igen.
Lokalerna på vårdavdelningen är så mycket bättre och mycket större. Sjuksköterskorna kommer att ha mycket bättre plats för övervakning och en stor glasruta finns mot vårdavdelningen så man kan se allt som händer, utan att behöva vara i rummet. Det finns också mer plats för arbetsrum, vilket vi har saknat på Africa Mercy. Operationsavdelningen har 6 operationsrum, bättre uppvakningsavdelning och även ett rum för bedövning och blockader. Fartyget är stort och jag gick vilse många gånger innan jag hittade rätt i alla slingrande korridorer, men så glad att äntligen se detta nybygge som vi väntat på så länge…
Förutom jobbet på skeppet så gick jag också ut på promenader med mina vänner och i helgen gick jag i det vackra områden i Antwerpen. Det är många judar som bor i denna stad och diamantslipning och försäljning har varit en av de större exporterna i landet. När jag går i dessa kvarter, känns det nästan som man är i Israel, man möter många finklädda och vackra judar i gamla kvarter. Jag var inne i några hantverksaffärer och hittade lite material till ett enklare broderi. Jag började brodera en bonad på skeppet och jag satt några kvällar med vänner och vi handarbetade på lite olika projekt… Vi samlas också till spelkvällar, vilket jag också gillar. Vi har spelat ”Mexican train” eller Legretto med hela operationspersonalen… ett intensivt spel… men riktigt roligt!
Innan jag åkte hem så tillverkade jag en adventskalender till mina arbetskompisar. Det var mest som en liten överraskning men jag hade så roligt när jag gjorde den. Det började med att jag fick ett litet uppdrag av Merryl att hämta några ryggsäckar som man kunde vika ihop till en kub. Dessa skulle vi ha hängandes på operationssalen ifall vi skulle behöva utrymma och ta med oss något viktigt. Jag hämtade dessa väskor och tänkte, det skulle ju vara lite roligt att göra något kul med dem. Sista lördagen jag var ombord, så åkte jag in till Antwerpen och köpte massa småsaker, typ enklare spel, Origami papper, choklad ögonglober, choklad, kola, lucia-ängel mm. Jag hade även med mig servetter som det stod fika på. Jag packade allt i dessa olika väskor och skrev datum 6 – 24 på dem. Jag åkte hem den 5:te, men på morgonen den 6:e så hittade mina arbetskompisar detta och hade stått länge och funderat vad det vad för något.. när det äntligen förstod så brast alla ut i skratt… De blev så glada och för denna lilla uppmuntran. (se bild längre upp).
Jag har också under året jobbat på min bok och också arbetat som sjuksköterska på en ögonklinik i Göteborg. Jag har njutit av en fin sommar och har också bytt bostad, så jag bor nu i Fiskebäck i en 2:a. Jag hyr denna lägenhet i ett hus som också har en fin trädgård. Det är helt underbar miljö och Gud är så god som har välsignat mig med denna plats som jag får kalla mitt hem. Jag åkte på en kort resa upp till mina hemtrakter i Robertsfors och hälsade på goda vänner, jag delade mina tankar i församlingen, berättade om mitt arbete på Fyndet second hand, och var också med på församlingens 100 års jubileum. Jag umgås med min familj och vänner så mycket jag kan, vilket är en fantastisk glädjekälla för mig. Just nu så trivs mina blommor lika bra som mig i Sverige och jag tackar Gud för ett fint och innehållsrikt år där Gud välsignat i det lilla och det stora.
Jag vet inte hur nästa år blir, men längtar är stor att åka ut igen såklart… men Gud har påmint mig om att vi ska fortsätta lita på att han leder oss i allt och att vi ska leva i tro, utan att se… Gud vet vad vi har framför oss ( 2 kor. 5:7). Jag tittade i min andaktsbok i morse och orden jag läste grep tag i mig på ett speciellt sätt. Denna text är hämtad ur #Jesuskallarpådig, sid 374.
”Min plan för ditt liv avslöjas framför dig. Ibland verkar vägen du färdas på vara stängd eller så öppnar den upp så smärtsamt långsamt att du måste behärska dig. Sedan, när tiden är inne klarnar plötsligt vägen framför dig -utan att du har ansträngt dig. Helt plötsligt säger Gud – Det som du längtat efter och arbetat för, ger jag dig som gåva om du följer mig”
Jag önskar er Guds välsignelser i allt ni gör!!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!
Stort Tack för era böner och support under året!
Allt gott till er!! KRAM / Anneli
Mercy Ships Anneli 