Det var otroligt speciellt att segla in till Dakar hamn igen och se alla välkända ansikten vinka till oss på bryggan där vi skulle stå. Inget av Mercy Ships skepp har stått på denna brygga tidigare men det kändes som en bättre plats och det var mycket lugnare än där vi stod förra året. Det var speciellt att se alla flaggor och glada ansikten som mötte oss och jag kände flera där nere på bryggan som tålmodigt väntat på oss. Vi var ett helt gäng som stod uppe på deck 10 och tittade ner när Global Mercy hittade sin plats vid bryggan. Seglingen tog 4 dagar och nu kunde vi äntligen binda fast skeppet med de stora enorma repen som snurrades fast vid bryggan. Detta är ett av Mercy Ships stora historiskt ögonblick. Att få se Global Mercy stora sjukhusfartyg göra sin första riktiga field service, blir fantastiskt.
När skeppet lagt till och vi kände att det var färdigt med firandet, gick operationsteamet ner till operationssalarna och började arbeta. Det var sån glädje i luften och vi lossade på alla band och desinfekterade allt en sista gång och placerade alla möbler och bord på rätt plats i salarna. Alla hade längtat efter detta… Tänk att äntligen vara på plats och börja vår fjärde field service i Dakar.
Vi hade också en stor brandövning ombord som involverade alla på sjukhuset. Vi övade också på ögonsalen då två fick i upodrag att spelade nyopererade och vi ledde dem ut. De blundade under hela promenaden ner och vi gick många trappor och kom tillslut ut vid landgången. Vi hade också en ”patient” som de bar ner på bår. Allt gick väl och övningen var klar på den tid de önskat.
Jag tillbringade mesta tiden på ögon salarna och har planerat hur vi skulle möblera våra operationsbord, mikroskop och maskiner på bästa plats. Det gäller att ha en bra logistik så att inte patienterna krockar med det sterila fältet som bör vara fritt ifrån spring. Jag jobbade några veckan, tiden går fort och vips, så var det dax att åka hem igen. Jag flög hem den 26 februari, och hade planerade att komma tillbaka ombord efter 5 veckor.
Jag kom tillbaka till Global Mercy på kvällen den 4 april och det första jag gjorde på första arbetsdagen var att gå ner till operationssalen för att åter igen ställa operationsbord, mikroskop och maskiner till rätts. Det var många detaljer som behövde fixas och jag fick mycket gjort denna dag och fick också hjälp av andra. Många tekniska detaljer ordnades av biomedicinska ingengör teamet och jag kände mig nöjd när jag gick upp till min hytt den kvällen.
Vi hade en obligatorisk testning av Covid nästa morgon och de kallade senare på mig och sa att jag hade testas positiv. De tog ett PCR test och tyvärr så var det också positivt. Jag tvingades packa allt på några minuter och fick sedan komma in i en isoleringshytt på deck 8 (8211). Det var en familjehytt med ett litet kök och ett fönster ut mot landgången. Där fick jag stanna under 10 dagar. Jag insåg snabbt att jag kommer att missa de första ögonpatienterna komma i och få sin operation gjord.. den första operationsdagen som jag arbetat 1 1/2 år för, och så kan jag inte vara där. Jag var såklart glad att jag hunnit förbereda så mycket dagen innan jag testades positivt. Jag kände mig trygg att ha ett gott team som fanns på plats och som jobbade den första veckan och tog emot de första patienterna…
Det var också jobbigt att inte kunna fira Påsken på skeppet, att kunna vara med på alla fina och roliga event some skeppets pastorsteam brukar organisera under påskenhelgen. Jag fick ändå gå ner till en samlingssal mellan 21-22, ett rum som dekorerats som Getsemane trädgård. Det var verkligen stämningsfullt och jag fick tillåtelse att vara där under en timme när alla andra gått därifrån. Jag försökte också att få tillåtelse att komma ut då det hölls en ”sunrise” lovsångsgudstjänst ute på deck 12, men tyvärr så hörde jag inget ifrån den plats där jag kunde vara, så jag gick in igen.
Det var en lång väntan att sitta o karantän, jag längtade efter att få börja jobba. Jag satt ofta vid fönstret och kunde faktiskt se de första ögonpatienterna gå upp från landgången och in i skeppet vid en historiska första operationsdagen, måndagen den 10 april. Jag såg också när de lämnade skeppet och även när de kom tillbaka med förband nästa dag. Den roligaste synen vara att få se när dessa patienter lämnade skeppet utan förband, då de snabbt gick ner på landgången och nästan sprang ut. Det var tydligt att de fått sin syn tillbaka. Vilken glädje att få se detta och det kändes som jag fått första parkett.
Jag tillbringade mycket tid till att se flera av de fantastiska filmerna om Jesus ” The Chosen”. Om ni inte har sett dem så kan jag starkt rekommendera alla 3 säsongerna med dess episoder.
Jag fick en rumskamrat i min isoleringshytt dag 8 och det var otroligt roligt. Karin var en pigg tjej ifrån operation och hon var trött och hade feber när hon kom. Skeppets pastorsteam hade annonserat en kommande film festival. De som skulle delta var tvungen att använda sig av fyra ord… Faith (tro), Favor ( favör), Focus och Forward (Framåt). Jag pratade med Karin om detta och om vi skulle skapa ett bidrag till film kvällen. När jag nämnde alla orden som skulle vara med, så sa Karin fel och sa Feber istället för Favor… vi skrattade båda till och tänkte att det var nog just detta ord som vi ska lägga till. Vi ägnade fredag kväll till att skapa filmen och den blev riktigt rolig. Det blev ett uppskattat bidrag under film festivalen.
Jag kom ut ifrån Isoleringen lördag morgon och några vänner var snabba att ta mig ut så jag fick se något annat den dagen. Jag var otroligt glad att se alla vänner igen Kroppen kan ställa in sig väldigt snabbt på olika lägen och när jag kom ut efter 10 dagar, så kändes det första timmarna konstiga, det kändes som jag gick på platser där jag inte hade tillåtelse att vara.
Jag njöt av friheten och kunde slappna av och njuta av långa promenader och jag gick även med några vänner och köpte glass.
Måndagen den 17 April fick jag äntligen börja arbeta igen och jag förberedde salen tillsammans med mina kollegor. När vi hade vår första team samling så bad vi tillsammans. Det var känslomässigt starkt att äntligen få vara där i detta speciella ögonblick… att får se ögonpatienterna komma in och hjälpa dem att få tillbaka sin syn. Vi hade ett fantastiskt bra operationsteam och det var roligt att se hur de operationssjuksköterskorna arbetade och gjorde ett fantastiskt jobb. Många operationssjuksköterskor jobbar med andra specialliter i hemsjukhusen, men här får de oftast pröva på att också assistera ögon. Ofta hittar dessa sjuksköterskor bra rutiner efter bara några operationer och en av dessa var svenskorna Christine och Susanne. När jag såg Christine assistera, såg det ut som att hon hade gjort det förut. Gud är god som skickar alla fina och duktiga människor hit till skeppet och vi gör alla det vi kan för att hjälpa de andra fattigaste som inte har råd att köpa en operation.
Vi jobbade hårt och hade långa dagar förra veckan. Det som ständigt slår mig är att än om vi jobbar hårdare än vanligt, så gör vi det med stor glädje. De flesta arbetar som volontärer och glädjen att få vara här och se patienterma få sin operation och förcandlad, är en extra krydda. Det är väl det som jag skulle kalla är vår lön.
En yngre kvinna fick synen tillbaka första veckan och hennes kommentar var… ”oh, nu kan jag ju gifta mig i helgen”.
Tack för att ni följer mitt arbete. Gods välsignelse till er och tack för era böner.
/ Anneli
Mercy Ships Anneli 