Give me five

Jag kom ombord Global Mercy för två veckor sedan och jag har redan mött fina vänner ifrån tidigare resor och har även lärt känns nya.

Anette skjutsade mig tidigt den 4:de januari och hon såg till att jag kom in till flygplatsen och checkade in min väska… kl. var 5 på morgonen och jag kände mig rätt trött.

Jag lyfte ifrån Landvetter kl 7:00 och när jag kom fram till Brussel möttes jag av kända ansikten. Vi var 17 Mercy Shippers som skulle resa till Freetown. Jag kom in i flyget och hittade mitt nummer och rad, där satt Inge och hennes föräldrar hamnade bakom oss. Vilken rolig överaskning! Det är väldigt få resor till skeppet som jag kan sitter med någon jag känner. Det var trevligt!

Jag har haft tid att förbereda ögon operationssalen under dessa två veckor som gått. Det tar sin tid att koordinera allt och många bitar ska falla på plats och det har det verkligen gjort dessa första veckor ombord. Sterilenheten har steriliserat alla ögon galler och extra instrument, apoteket har fyllt vårt förråd inne på salen och vår logistik för sterilt operationsmaterial har jobbat hårt för att få allt på plats. Alla maskiner på salen är kontrollerade och säkra att använda, detta görs av ingengörer på medicin teknik. Allt material har funnits ombord och kommit in i rätt tid, något som jag inte är bortskämd med, Det är tidssparande att allt redan är här ombord.. Gud är god.

En av mina tidiga vänner ifrån min första resa med Mercy Ships, är Hawa ifrån Monrovia, Liberia. Vi lärde känna varandra 2008 som var min första resa till afrika. Jag bjöd in henne att resa från Liberia och stanna i Freetown några dagar även detta år för att kunns besöka mig på skeppet och äta middag ihop i matsalen på kvällarna. Hon kom förra fredagen och ikväll blir det sista kvällen vi ses på ett tag.

Hawa jobbade som dagarbetare på operation på det tidiga skeppet Anastasis tid, och ombord på Africa Mercy. Skeppet återvände många gånger till de fattigaste länderna i västafrika och kom tillbaka fem gånger till Liberia efter det långa kriget. Hon var översättare och blev också upplärd att instrumentera ögonoperationer och hon var och är också vår bönekämpe.

Hawa var gravid när jag lämnade Liberia hösten 2008 och hon fick senare en dotter som blev kallade efter mig, Anneli ” lilla Anneli”. Hon är nu 15 år.

Det är alltid kul att träffa varandra och vi fick också möjlighet att träffas utanför skeppet och åkte till en badstrand och där åt vi lunch en ledig dag. Sally, som hon bor hos i Freetown följde med, en chaufför och min kollega Sarah följde också där.

Jag har också börjat träna två lokala sjuksköterskor till att instrumentera gråstarr operationer. En av dem har jag jobbat med tidigare. Båda är dagarbetare på operationsavdelningen just nu men fick godkännande att bli tränat att jobba som sköterska på ögonoperation. Jag har tillbringat många timmar med dem båda den senaste veckan. Vi började med att träna instrumentens namn, nästa dag blev det steril tvätt och att klä på sig rock och handskar sterilt. De fick träna tills det var 100% bra, bra duger inte utan jag sa till dem att detta är grunden och jag vill att ni är bäst!

I torsdags och fredags kom det verkliga jobbet, att lära sig att instrumentera, att räcka instrument till doktorn på det bästa sättet. Vi tränade detaljer för det de ska bli bäst och jag kan redan se att de kommer bli jätteduktiga.

Det är många detaljer som man behöver tänka på för att veta om det är sterilt eller inte, så jag är väldigt svart och vit när jag tränar upp andra. Mitt slutliga test på torsdagen blev det test som avgör om de förstår vad som är sterilt eller inte, det är mitt egna enkelt test som ofta för med sig ett gott skratt. Med ett stort leende och med handflatan upp, sa jag bestämt till den första sjuksköterskan, give me five!! Sköterskorna tittade upp på mig en lång stund och var förvirrad, tillslut sa hon, NO. Så jag sa samma sak till den andra sköterskan, give me five! Hon log och sa högt och bestämt, No! Vi skrattade tillsammans och jag sa till dem att de blev godkända och mitt eget lilla sluttest funkade perfekt även denna gång. Det var ju inte meningen att de skulle smacka sin sterila hand i min rena, det förstod principen.

När vi slutligen var färdig träningen på fredag eftermiddag, sa jag till dem igen, give me five! Båda log och de sa mycket bestämt NOO!! Give me five! och svaret var nu högt och som ett stort ekande have svarade de båda samtidigt, NO! De hade ett brett leende och de förstod att träningen var godkänd.

Operationskollegor är på plats och jobbar just nu med barn ortopedi, bråck hos barn och ansiktstumörer mm. De är otroligt skickliga operationssjuksköterskor och jag fick förmånen att hjälpa till korta stunder på salen där de opererade hjulbents barn och andra ortopediska ingrepp.

Ögon patienterna kommer ombord imorgon (mondag) och två ögonkirurger är redan på plats, dr Ralph har varit här många gånger och vi känner varandra väl och Dr Eric är ny för oss men inte ny för ögon operationer. Båda är pensionerade ögonläkare men kommer hit som volontär. Ögon kliniken har jobbat flera veckor redan för att undersöka patienter och göra dem klar för operation. Det blir otroligt spännande och roligt att se patienterna komma in till salen. Gud är god och vi får fortsätta att se blinda få sin syn tillbaka. Det är den bästa belöningen som man kan få!

Idag är jag jour och hoppas allt ska vara precis så lugnt som det är just nu. Längtar tills imorgon.

Allt gott till er!

Kram /Anneli