Be för Madagaskar

I veckan har vi haft utegångsförbud som många andra i det land som jag befinner mig i. Det är oro i landet och de senaste dagarna har det varit upplopp, demonstrationer, bränder, rån och det kaos runt omkring. Flygplatserna har varit stängda och ingen kunde resa härifrån eller komma in i landet. Detta tålmodiga och ödmjuka folk har fått nog, de har går hungriga och de strider för mänskliga rättigheter som vatten och el. Madagaskar är ett av de 10 fattigaste länder i världen, trots sin rikedom. Be gärna för rättvisa och frid i Madagaskar.

Dagarna är fylld med arbete på operationsavdelningen och vi ser och hör om härliga och inspirerande patientbesättelser och många har fått sin syn tillbaka, tumör borttagen, operation för sin läpp och gomspalt, förstärka och operera bort bråck eller barn som fått raka ben. Barn är alltid barn och de springer och busar i sjukhus korridoren. En liten grabb, fick jag mota i dörren, han stod där med sitt fina ansikte. Han busade med oss, och jag fick hålla ett ben vägen, så att han inte skulle glida in på operationsavdelningen. Det är fantastiskt att se alla olika patienter som fått hjälp på sjukhuset och många av dem bor nu på Hopecenter. Det var så många patienter när vi startade ögonprogrammet, så vi behövde öppna ett nytt patienthotell, Hopecenter II.

Bilderna visar ett axplock av händelser de senaste tiden ombord.

Ögon op teamet barn kirurgi blocket
Catherine Brown did this paper to me, so beautiful. Shape of a intraocular lens.
Natalie bough some waffles to share in the OR, so good!
Daycrew, Honaret and Romeo taking a tok tok
Romeo, me and Honeret with same scrub top
Besök vid skeppet, bild på Fara, hennes man och hennes vänner ifrån kyrkan i Toamasina

Jag är på ett sjukhusfartyg och under två veckor har vi opererat blinda barn och vuxna med gråstarr. Det är så speciellt.

Mor och dotter som får sin syn tillbaka samma dag, dagen efter så kunde de se varandra.

Det var speciellt en man som vi opererade denna vecka som var helt blind på båda ögonen och såg ingenting före operationen och han var helt beroende och behövde hjälp med allt. Han levde i ett fysiskt mörker och hans ansikte visade inget tecken på glädje. Jag träffade honom innan han gick in till operationsavdelningen och han kunde inte se mig alls, bara lite svagt ljus. Jag kunde se i hans ansikte att livet var jobbigt och han kunde definitivt inte packa någon ryggsäck och gå ut på promenad. Vi bad tillsammans vid bönebänken, att Gud får komma med sitt ljus och glädje i hans liv och att operationen får bli en välsignelse för honom. När vi tog bort förbandet nästa dag, så fick ljuset komma in på nytt i hans öga och han kunde se igen, men ljuset hade nu också träffat honom i hjärtat och han kunde le igen. Han var fri och kunde se och behövde inte längre någon som hjälpte honom. Varje fredag har vi celebration of sight då vi firar med våra patienter att synen har kommit tillbaka. Det är mycket speciellt och jag blir alltid så glad när jag är där och ser alla patienter. Det är därför jag kommer hit gång på gång. En äldre man och många med honom såg 100% och han var så lycklig. Det var en annan man som berättade att hans fru är för häxkrafter och hon ville absolut inte att han skulle komma hit, hon ville bota honom med sin kraft. Hon hade försökt men han förstod att hon inte kunde göra det. Det är speciellt att förstå att han kunde motstå hennes kamp, vilja och hennes motstånd och att komma hit trots allt. Det är ett stort investment och restan tog flera dagar. Han berättade nu om hans fantastiska upplevelse och att Mercy Ships nu hjälpt honom att se, med Guds hjälp, vilket vittnesbörd det kommer att bli när han kommer hem. En annan hade en liknande berättelse och vi förstår att det är många onda krafter som driver på i detta land. Det är många olika häxkrafter och avguda dyrkan i landet och det är tråkigt och jobbigt att se detta.

Det finns en tomhet som bara Gud kan fylla och många har som tradition att tillbe andra Gudar. Det finns även stora problem med prostitution och onykterhet och människor lever i ett stort mörker. Man ber till en avgud vid ett altare, för att lovprisa denna avgud. Det finns olika altare och man lägger mat och djur som offer, men man häller också upp sprit i plastmuggar till Guden ifall den blir törstig… allt sker öppet och jag har sett det med egna ögon. De beskriver denna religion som traditionell religion, men jag tänker på gamla testamentet och alla gudar de hade och det offer de fick göra för att få en god relation med Guden och får synderna lindrade eller kanske förlåtna. Jag förstår också att helande krafter är något det söker med inte hittar. Friheten har tagits ifrån dem och många i landet lever i andligt fångenskap. Det drivs av lustar, avguderi och alkohol, i stället för frid och frihet. Det som en gång var din promenadrunda, har omvandlats till en krigszon eller en plats att avguda något där du har din lust, det har på kort tid skapats en orolig plats utan frid och inget är längre sig likt.

Det finns många saker i livet som kan göra oss mindre fria som beroende eller osunda beteenden. Vissa saker kan vi inte påverka som krig eller oro i ett land, men det som händer i våra hjärtan, har vi makt att påverka och förändra. Frihet och ro är det som vi söker. någon kanske tänker, ”Tänk om jag bara kunde hitta ro och frid”. Den som har makt att hjälpa dig att hitta denna frihet är Jesus själv. Det som är så fantastiskt är att Jesus kom till världen som en fridsfurste i alla omständigheter och han vill att vi lever i frihet. Det är honom som vi behöver för att se klart. Det är Han som är vår frihet, den som vi söker.

Fortsätt att be för vårt arbete i Madagaskar. Tack för dina böner.

Allt gott! /Anneli Persson

Publicerad av mercyshipsanneli

Jag är uppvuxen i ett kristen hem i Robertsfors, Västerbotten. Kyrkan blev platsen för att lära känna Gud och förstå hans kallelse i livet. Umeå blev staden för vårdutbildning och jag fick möjlighet att arbeta på ögonkliniken i Umeå under 17 år som operationssjuksköterska och ögonsjuksköterska 1992-2009. 2008 klev jag ombord första gången onboard på Mercy Ships sjukhusfartyg, Africa Mercy och har gjort tio resor sedan dess. Jag bor nu i Göteborg och jobbar på Capio Ögon och arbetar för Mercy Ships i Sverige, när jag inte är ombord som teamledaren på ögonoperation. Följ gärna mig och mina resor här.

Lämna en kommentar