Oroligheter i Freetown

Jag är just nu ombord på världens största civila sjukhusfartyg GLOBAL MERCY och här känns det mycket säkert och tryggt. Jag har varit ombord snart två månader och jobbar med att kordinera patientflödet av gråstarr patienter som kommer in till ögonoperation ombord. Jag jobbar som teamledare och mitt mål är att alla ska ha en plats och jobba som ett team.

Förra helgen blev jag inbjuden av fyra vänner och de frågade om jag ville följa med på en övernattning utanför Freetown. Vi skulle åka till en lite ort vid havet ca 1 timme bort från skeppet. Vi checkade ut en Mercy Ships bil tidigt på lördagsmorgonen och resan dit var jättesmidig. Vi körde ca 1 timme. Jag blir alltid så tagen av Sierra Leone och all vacker natur som detta land erbjuder. Vi åkte förbi färgglada människor, olika små byar mellan bergen och de fina kullarna sträckte sig lång långt bort. Någon har sagt att Sierra Leone är en av de vackraste länder i världen, kanske för att mycket fortfarande är orört men också med vyer som inga andra platser. Jag såg mycket fram emot denna resan och när vi kom fram visade sig att platsen vi bodde på såg ut som ett litet paradis.

Det var en lugn och fin dag och ingen kunde ana då att detta land har gått igenom krig och oroligheter under många år.

Vi verkligen njöt av friden och lugnet vid stranden efter en vecka av långa dagar och hårt arbete. Detta var belöningen… och jag kände sån tacksamhet att kunna åka till en plats som denna.

Jag sov gott den natten. Kl 6:30 på Söndag morgonen fick jag ett telefonsamtal ifrån receptionen och vi fick besked att det var oroligheter i Freetown och att vi skulle stanna där vi var. Jag förstod att det var något allvarligt som hänt och ganska snart så fick vi mer besked om vad det var frågan om. Det var kraftig skottlossning i västra delen av stan och ett flertal fångar hade flytt ifrån fängelset och hade gått in i ett militärt område för att stjäla vapen och ammunition. Tusentals fångar hade rymt tidigt på morgonen och några ledare utifrån ledde rymmningen. Det var också många andra fångar som följde med ut i friheten. Skottlossning blev ett faktum och flera dödandes. Vi fick senare veta att fängelset rymmer ca 600 personer, men omkring 3000 fångar hade rymt ( ej bekräftat). De lever under mycket svåra förhållanden i fängelset och missnöjet är stort, det känner sig inte trygga och säker och det är tufft att leva i föngelset.

Jag och mina vänner vid strandet förstod inte till fullo vad som var på gång, men vi visste att vi skulle stanna där vi var. Militär och polis hade blockerat alla vägar med stora stenar i Freetown och ingen kunde längre köra igenom stan. Kort därefter kom det order ifrån presidenten att hela stan och alla i landet hade nu utegångsförbud. Nu gick det inte att åka tillbaka, så vi bokade en extra natt på hotellet och väntade på vad som skulle hända.

En av våra chefer ombord råkade vara på samma ställe som dem grupp jag tillhörde och han blev den naturliga ledare. Han gjorde en chatgrupp för att vi alla skulle få samma information samtidigt. Han bad oss packa ihop så vi skulle kunna lämna stället om det behövdes efter 10 min och han bad oss också köpa 2 liter vatten var, att ha med på en ev resa tillbaka till skeppet.

Vårt patienthotell, Hope center ligger just i det området där de västa skottlossning var. Det ligger nära fängelset och nära den militära anläggningen som blev attackerad. Patienter och dagarbetare vittnade om att skottlossning startade runt 4:00 och slutade runt 9:00 på söndagsmorgonen. Det var en patient som packade sina väskor och ville åka hem mitt på dagen, men de fick honom på andra tankar och han förstod att det var mer säkert att vara där han var än ute på gatan.

Jag är idag mycket tacksam för att alla ifrån oss kunde vara i säkerhet. Ledarskapet visar än engång bevis på bra kommunikation med goda råd och tips och visheten under de västa timmarns som landet var i kris. Vi hade kontinuerliga fysiska möten och det blev beslutat att det var mer tryggt att stannade en extra natt än att åka in i Freetown , så vi skog läger och fick en extra natt i detta lugna paradis.

Vi vaknade tidigt nästa morgon och visste inte mer än att utegångsförbudet i landet lyfts och att det nu var fritt att röra sig under dagtid och de flesta vägspärrar var borta i stan. Det var två andra grupper nära oss och båda kom till oss och nu var vi 19 personer på samma plats.

President och ministrar i Sierra Leone hade kontaktat Mercy Ships och de undrade vad de kunde göra för oss? Vilken fantastisk gest, men relationen mellan oss är otroligt stark efter så många år. Svaret från oss blev att få hjälp med att transportera alla som kommit in till flygplatsen dagen innan, att hjälpa Hope center med det som de behöver och se till att vår grupp kommer hem säkert. Det gäng som kom in via Bryssel airlines, erskoterades till skeppet av poliser och militärer på Mondag morgon.

Det beslutades av vår grupp skulle evakueras kl 14:30 på måndagen. Två bilar kördes till oss ifrån skeppet och en bil var redan på plats, så vi lastade in all packning, vatten och alla hittade en plats. Vi låste alla dörrar innan vi drog iväg. Resan gick över förväntan och alla tre militära / polis säkerhets kontroller gick otroligt smidigt. Vi behövde bara säga att vi kommer ifrån Mercy Ships, så släppte de oss vidare med ett leende. Mam kunde se deras tacksamhet över vad vi gör för deras land..

Det var skönt att komma in genom säkerhetsgrinden och se skeppet igen. Jag kan säga utan att överdriva att helgens äventyr blev mer spännande än vad vi kunde ana.. men vi såg Guds omsorg genom allt och hans frid tog över. Tack för alla böner ni bett!!

Guds rika välsignelser /Anneli

Nyheter från BBC på engelska. En resume vad som hände förra söndagen…

Fakta om landets historia: ”Inbördeskriget i Sierra Leone ägde rum mellan 23 mars 1991 och 18 januari2002, då det officiellt förklarades vara över. Inbördeskriget skedde på grund av vanstyre av landet med omfattande korruption och nepotism, bristande statsfinanser, fallerande demokrati, stor ungdomsarbetslöshet och brist på utbildning samt sargade familjestrukturer, ignorans över vad som skedde på landsbygden och en militär och poliskår som var dåligt utbildad, underbetald och som saknade disciplin. Konflikten förlängdes på grund av en diamanthandel som inte fungerade och till stor del var olaglig. Den förvärrade alla de ovannämnda problemen och bekostade stridigheterna.Under de knappt elva krigsåren dog cirka 50 000 människor, mängder av människor stympades och torterades och över 2,5 miljoner (mer än hälften av landets befolkning) blev internflyktingar(de tvingades fly från sina hem men befann sig inom landets gränser).^[1] Ett flertal FN-resolutioner antogs och en FN-trupp skickades till landet för att bringa ordning och stabilitet. Efter att kriget förklarades över har FN fortsatt arbetet med att återuppbygga landet för att det inte skall kastas tillbaka i oroligheter”. ( information från Wilipedia)