Barn med gråstarr i Sierra Leone

Global Mercy är världens största civila sjukhusfartyg och ca 50% av all personal ombord, jobbar på sjukhuset. Det är ett fartyg som rymmer 650 besättningsmän och vi kommer som långtids eller korttids besättning. Jag räknas som korttidsvolontär och är här ca 7 månader/ år. Korttidsvolontärer jobbar allt mellan 2 veckor till 10 månader, det är först när man skriver på och lovar att jobba ett eller två år, som man blir långtidsbesättningsman.

När jag skrev sist i min blogg, så hade Freetown oroligheter i stan med 1000 tals fångar som hade smitit ut ifrån fängelset. Nu när jag skriver så är allt lugnt och fint och man kan åka var man vill. Allt lungnade ner sig före jul och många fångar återvände frivilligt till fängelset för att inte straffen skulle förlängas ytterligare. Sierra leone är ett otroligt fint land som är värt ett besök.

Dr Bah från Guinea var vår kirurg i början av januari och han var en av de lokala kirurger som vi tränade ombord 2011 och 2019. Nu är han har som besättningsman och en av våra talangfulla kirurger som gått i våra ögon kirurgi träningsprogram. Dr Abram Wodome tränade honom, som själv blivit tränad av Dr Glenn. Dr Bah tränar 6 nya ögonkirurger varje år i Guinea och dessa nya kirurger blir Dr Glenns barn barns barn i denna tränings-kjedja. Helt fantastiskt.

De senaste veckorna har vi opererat barn med gråstarr, något som vi försöker göra varje år. Vi ser många barn med gråstarr runt om i vår värd men många barn i väst afrika har inte haft tillgång till en operation eller så har den varit för dyr. I Sverige föds flera barn med gråstarr varje år, men eftersom vi har så bra och regelbundna kontroller, så upptäcks gråstarr tidigt och de får hjälp med en operation.

Dessa veckor som gått har varit långa arbetsdagar då vi arbetat från morgon till kväll, men så fantastisk på många sätt att vi kan hjälpa barn och deras familj. Vi träffar alla barnen dagen innan de ska operera och vi kollar upp vad vi ska göra och bekräftar detta med anhörig. De skriver på ett papper som beskriver operationen och vilket öga vi ska operera. Vi markerar alltid med en tejp på pannan vilket ögon som vi ska operera och nästa dag möts vi nere vid ingången till operationsavdelningen.

Vi opererade en pojke som verkade väldigt autistisk i sitt beteende när jag först mötte honom, men det visade sig att han var både blind, döv och stum. Allt som vi gjorde blev en överraskning för honom och det var svårt att kommunisera. Hans unga morbror var med och höll sig mycket nära honom för att han skulle känns sig trygg. Han hade utvecklat gråstarr som mycket ung och såg bara ljus och mörker. Han hade nån sorts syndrom och hade aldrig lärt sig tala. Ingen i familjen hade haft råd att betala för hans ögon operation, men nu var han på skeppet, 10 år gammal. Vi startade operationen nästa dag och det visade sig att han också haft flera infektioner i sina ögon, med vår kirurg var beslutsam och på ett mycket skicklig sätt, kunde han öppna upp denne pojkes ögon och sätta in en ny lins. Vi satte ett förband på båda ögonen och han fick vila tills nästa morgon, då det var dax att ta bort förbandet.

Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss när barn varit blinda sedan födseln, men när vi tog bort förbandet på denna pojke så började han titta sig omkring och hade nu för första gången ett leende på läpparna. Jag blev så rörd och glädjetårar kom. Han tog saker som vi lyfte framför honom och vi förstod att han kunde se mycket bättre än tidigare. När vår doktor undersökt honom så såg allt bra ut, han fick sina ögon droppar och Dr Paulius gick till nästa patient. Jag höll mig kvar och gick fram till pojken, sträckte ut mina händer med handflatorna uppåt och höll mina händerna vid hans ben. Han var snabb att ta mina händer och sen tittade han på mig. Han log och hans ansiktsuttryck sa allt som han ville säga, TACK så mycket! (tyvärr får vi inte ta kort på patienter)

Samma operationsdag så opererade vi en liten bastant tjej med mycket stark vilja. Hon var 6 år och också hon blind på båda ögonen sedan födseln. Hon var pratsam men gillade inte överraskningar. Operationen gick bra och vi satte förband på båda ögonen tills nästa dag.

Det var tidig morgon, kl var 7:30 och vi skulle ta bort förbandet på denna lilla flickan. Hon protesterade först och var inte alls sammarbersvillig, men när hon förstod vad vi skulle göra så gick allt bättre. När vi tog bort förbandet och täckte ena ögat, så höll doktorn upp två fingrar på 1 m avstånd och vi frågade hur många fingrar hon såg och hon sa två. Vi flyttade bakåt och var nu på två meters avstånd och hon såg även där de tre fingrar vi höll upp. Vi backade till tre meter och vi höll upp fem fingrar och det gick också bra. När vi backat till ca fyra meter höll vi återigen upp fem fingrar och då sa hon med pliriga ögon att hon såg sju. Vi alla skrattade till för hon var en liten busrolig tjej som också kunde skämta, så jag tror absolut att hon såg de fem fingrarna vi höll upp men ville busa till det lite.

När veckorna av gråstarroperationer på barnen är över, så är teamet trött men otroligt lyckliga, efter tre långa operationsveckor med blinda barn i narkos. Det är en härlig blandning av att va utarbetad och mycket lycklig på samma gång. Du känner i hela kroppen att vi gett allt vi kan, men resultatet av hårt arbete kunde inte få en bättre belöning än att barnen får se. Tänk att små blinda barn har fått livet förvandlat, de kan se fram emot en ljus framtid med familj och vänner, för nu kan de se. Det är denna belöning som är den bästa. Det är just den glädjen som gör att besättningen komma tillbaka gång på gång.

”Vi kan inte förändra hela världen, men vi kan förändra hela världen för en människa”

Mamadou blev vårt ansikte utåt, då media teamet tog bilder och filmade. Dessa bilder på honom får representera våra 26 barn som vi opererade dessa tre veckor. Mamadou, 8 år, såg bara ljus före operationen och var blind på båda ögonen. Han var där med sin mamma och det var med stor spänning och förväntan som hon lämnade över sitt barn i våra händer.

Operationen gick mycket bra och nästa dag var media teamet på plats för att se när förbandet skulle tas bort. Vi såg alla en söt liten pojke som satt kvar på sängen. När förbandet var borta, började han titta sig runt och när någon frågade honom om han kan se så sa han, YES. Hans leende var obeskrivligt och alla i rummet började klappa händerna. Tack Gode Gud att vi kan göra detta. Att man får vara en del av ett professionellt team som kan göra en insats och hjälpa en människa i taget.

Förra helgen hade vi en kvinnoretreat och många av oss kvinnor på skeppet samlades till lovsång och bön, samtal och undervisning om att Pausa med Gud. Det var väldigt tänkvärt och bra på många sätt.

Denna veckan och några veckor framöver så kommer vi att opererade vuxna med gråstarr igen. Jag har förmånen att få jobba som team ledare på ögonoperation, ett roligt och fantastiskt jobb med många olika scenarier där man också behöver hitta olika lösningar och ibland också hitta tid för samtal. Teamet samlas varje morgon kl 8 för att gå igenom dagen och att be tillsammans. Vi ber också för varje enskild patient före de kommer in till operationssalen.

Jag försöker ha vilodagar också emellan varven och ibland åker jag till havet för att bada, ibland sitter jag vid en poolen och vilar, eller bara stannar kvar på skeppet. Det är viktigt att få tid för återhämtning med vänner och att också vila både kropp och själ och se den gröna naturen. Ibland åker vi ut till stan om man vill byta kost en kväll och äta indiskt eller stenugns baka pizza. Det är också tillfällen att komma ifrån en stund och göra något annat med vänner ombord.

Gud är med oss i allt och jag så tacksam för att få vara här. Tack alla ni som ber för oss och vårt arbete. Gud är god!

/ Anneli Persson